De eviga pengafrågorna.
Skrivet av 23 augusti 2011 kl 08:50 i Yoga.Suck. Jag blir så trött på att min yogaträning alltid ska bero på min ekonomiska situation. Okej, nu är det väl inte själva träningen som beror på pengarna. Jag menar, matta och utrymme har jag här hemma. Men direkt det är något extra, då måste jag börja fundera och vända på slantarna. Nu är det på så vis att Karin Björkegren Jones (beställde faktiskt hennes nya bok igår!) håller workshop här i Vasa i september, och naturligtvis vill jag så hjärtans gärna delta. Sånahär tillfällen kommer så sällan. Men, det är givetvis inte gratis. Nej, långt ifrån. Suck. Suck suck suck. Det är säkerligen värt pengarna, men har jag 75 euro att avvara just nu? Förmodligen inte. Kanske om jag bara deltar i två av de tre klasserna hon håller? Då blir det ju ”bara” 60e… Ni förstår att jag river mitt hår.
Hjälp?
Bild från Yogavita.
Du kan följa med alla kommentarer genom RSS 2.0 Du kan skriva en kommentar, eller trackbacka.
Jag har samma dilemma. Skulle vilja gå på en workshop på tre dagar med Josephine Selander, men den kostar 900 kr. Jag tänker i för sig att om det är meningen att jag ska gå kommer jag ha råd. Och så får jag spara in på nått annat. Yogan är liksom prioritering nummer ett. Hoppas du skrapar ihop pengar! Kram
Det är inte så att jag inte HAR pengarna, men jag har så himla många andra utgifter nu framöver också. Men precis som du så vill jag verkligen sätta yogan i första rummet. Yoga och dylika workshops kan ju räknas som en investering för livet tycker jag. Men det är ändå så svårt att klicka iväg dom där 75 eurorna… Måste kontemplera saken lite och övertala mig själv att det är en bra sak. Jag hoppas du kommer iväg på Josephine Selanders workshop också!!! Kram!
det finns nog inget som (jag kan tänka mig att) en yoga-lektion som kostar 75euro för några workshops kan ge som inte en vanlig yogalärare med vanlig kursavgift också kan ge. det här försöket att göra yogan till ett föremål för lyxkonsumtion (dvs. att ju mera det kostar desto mer ger det sig ut för att ge) är i min mening oetiskt. yoga är en ganska enkel sak, och vilken kvalificerad lokal lärare somhelst kan ge det som behövs.
det är ju det egna, tålmodiga, koncentrerade utövandet som är det viktiga, oberoende om man bara har en vanlig framåtböjning som sin enda asana, är det inte?
Absolut ligger asanaträningen alltid i ens egna händer, och man gör precis vad man själv vill utav den. Vad gäller teknik- och personlig undervisning så måste man, precis som med vilken coach som helst, betala. Och desto bättre rykte coachen har, desto större namn han eller hon gjort sig, ju mer måste man räkna med att betala. I det här fallet gäller det en erkänd svensk yogalärare, och därefter ligger priserna. Sen är det ju det också att vissa lärare specialiserar sig på vissa områden. Vill man då ta del av dennes specialkunskaper så tycker jag gott man kan betala. Speciellt eftersom personen i fråga förmodligen lagt ut en himla massa tid och pengar själv för att erhålla den kunskap han/hon besitter. Förmodligen kunde man utöva yoga hela livet utan att någonsin betala för någon kurs eller lärare, även om det i mina ögon är mycket riskabelt. Bättre teknik -skonsammare för kroppen.
Och, slutligen, tycker jag att det är väldigt spännande och roligt att få träna tillsammans med lärare man hört mycket gott om och vars böcker man läst. Så pass mycket yoganörd är jag nog ändå
i all bästa välmening måste jag bara invända, att det där inte låter som den yogan jag känner, att den skulle kosta mer ju bättre den är. yoga finns väl inte i ”bra, bättre, bäst” som kostar ”mycket, mera, mest”? det låter i mina öron mer som ett sorts ponzi-bedrägeri, ärligt talat, och gör att det plötsligt (som i ditt inlägg) blir en fråga om vem som har råd och vem som har inte råd.
jag tycker inte att man ska utöva yogan utan lärare, men att precis vilken kompetent lärare fast på det lokala medborgarinstitutets förmånliga kurser ger allt som den dedikerade eleven behöver..
Den krassa verkligheten är sån som den är. Jag är glad för att jag har möjlighet att träna med erfarna yogalärare både från när och fjärran. Till min 30-årsdag tänkte jag åka ner till Mysore och träna med dem som föddes in i ashtangan, och den lyxen ser jag fram emot att få unna mig själv även om det kommer att kosta en hel del.
All respekt till dig som inte känner något behov av att delta i workshops och att träna med erkända lärare. Yoga för mig är min livsstil och träningen är min allra största fritidssysselsättning. En investering för livet. Det får kosta.